...som jobbar på med enerverande rutin med traktor, schaktblad och snöskotta runt knutarna här.
(Slamrar med schaktbladet mot asfalten, och slår snöskottan i trappornas metallräcken, etc...Irriterande för att polaren här jobbar kvällskifte och de kanske stör honom. Vet inte hur jag ska få jordgubbarna med snöarbete som uppdrag att förstå detta...)
Osminkad realitypic klockan 8 på morgonen.
Världens längsta tisdag äntligen bakom mig, men jag förbereder mig på en rätt lång onsdag också.
In the "reality show" så har vi gråväder, och några minusgrader, inte långa ljusa vårkvällar ännu utan det blir mörkerkörning till jobbet efter kl. 19.00. Ungefär fem veckor till vårdagjämning. I går avrundade vi den stressiga dagen med Netflix, ca två timmar fram emot kl.23.00. Någonting om "Trollkarlar" och häxor som tar efter Sagan om Ringen, Tolkien trilogin rätt mycket. (Världshuset i Brie med Viggo Mårtensen som Aragorn) Legolas typen är med i Netflix versionen med sitt långa svärd och det är slag på hedarna, dueller och den sortens. Kungar, prinsessor, drottningar och Harry Potter "lärarinnor". Det hela är verkligt skickligt aminerat och filmat och där är kanske risken...det är lätt att följa med in i den totala illusionen där folk kan gå genom portaler, genom väggar och in i sagolika borgar och mystiska skogar lite hur som helst.
Summan av kardemumman är att jag skulle inte vilja någon denna vecka behövda åka bil till jobbet efter 19.00. Men vi får se hur det går. Midsommarn är inte här ännu...
Faktiskt då mer säkert att sitta och se på Netflix även om man kan få mardrömmar på kuppen, jag blundar för att inte behöva få in i huvudet de värsta slagsmålen, slagen. Räcker så bra med det lokala slagfältet till minne av 1808 och 1809 års krig, då det vanligtvis är rätt folktomt där. Soldaterna är i tenn och nedkrympta så de ryms in i en glasmonter på vinden i det ditflyttade "värdshuset". (Furirbostället / restaurang Ädelbragd)
På riktigt, vid Kimo Bruk, det museiområde i vår kommun som jag tycker är mer intressant, eftersom där finns tre hammarsmedjor uppförda med valvdörrar och granitblock som verkligen är från 1700 eller mitten av 1800 talet!
Här i kommunen har vi även några valvbroar från samma tid. En vid Kimo Bruk nära sommarteaterns spelplats. Den andra över Vörå å.
Jag menar försök bara tänk er in hur många män som slitit och släpat varje dag med de granitblocken, troligen arbetade de med krut för att spränga och forma dem till rektangulära block som de sedan fogade på plats med smidda förstärkningar och balkar...
I Netflix versionen ser man rätt tydligt att det är falska murar i borgarna av nån slags cement, tegel eller lecablock. Sådana som används i trädgårdar med stensättningar runt odlingslådorna. Däremot är det ljus sättning och tyger som skulle fått Rembrant att svimma av fröjd om han kunnat kolla på Netflix...
Jag går också igång lite av det där med scenkäderna. Magilärarinnans klänning till exempel och historien om den unga studerande flickan som är en slags kvinnlig version av the "hunchback in Notre Dame". Esmeralda är inte så vacker som hon brukar vara, det är i stället en ung man från Arika som är skönheten i Netflixversionen. Han säger inte så mycket, men är snäll och går bara omkring och ser ut som en prins i för stor grön (virkad?) mössa.
Tja, nu verkar jag väl rätt trist och common sence här, men det är som sagt efter en av de mer jobbiga tisdagarna som jag är glad och lättad den nu inte kommer igen. Framför mig säkert ännu en rad liknande tisdagar, där jag är tvungen att jobba på rutin, bara för att klämma ned oron och olika grader av ångest i skorna eller stickasockorna. Det mesta av den oron handlar alltså om folk som ska till jobbet i vintermörkret. Så snöröjningsfordon ok, men ibland trillar de också i vägen..
Hur råda bot på detta? Om de inte schaktade vägarna alls, skulle vi få jobba mer på distans över internet, inte så dumt ibland, men trist det med ibland, när man ska bara sitta och kika in i en dataskärm, tills nacken blir lika krokig som hon den där tjejen som pluggar "magi" med den tjusiga lärarinnan som i Netflix liknar Snövit i grön klänning...
Jag undrar också hur mycket ungdomar som ser denna Netflix serie påverkas? I bästa fall gör de sedan nyårsrevy av det, i värsta fall kan de inte gå till skolan eftersom de inte kan sova om nätterna.
P.S Det är ONSDAG morgon, bloggen ger ännu fel datum, tisdagen är faktiskt bakom mig...
Jag ska göra det vanliga: Gå ut med soporna, diska, hämta reklamblad i postlådan, vattna tomat och paprika krukorna, dammtorka, sopa och tvätta loppisfynd tyger...
Fick av Netflix serien några tankar kring kläder och så kollade jag i går även 2022 Catwalk i Paris, där de lagt sand på golvet och ramat in det hela med vass, på väg till stranden alltså där modellerna går omkring och försöker se lagom uttråkade ut i sina schorts och platåsandaler medan en hop unga trådsmala kvinnor fotograferar dem med sina nya mobiltelefonkameror...
Så tja: Idag inte så magisk känsla eller selfie här intill denna text. Men något fastnar ändå, för min del det där med ljussättning över olika tyger och textiler som sagt...Netflix versionen tar ut svängarna mer än jag brukar, så...den roliga biten blir då det: Att när det är mindre orolig väntan med folk ute på vägarna kan jag njuta mer av leken med lampor och kameran...
Har faktiskt gått en Open University kurs ordnad av Konstindustriella högskolan i Helsingfors, där vi ljussatte en gata för att skapa julstämning inför Luciafirandet vid Storkyrkan...I den lilla grannstaden har de också en ny attraktion vid älven: En slags terassodling runt Topelius statyn med moderna lampor och nyplanterade små träd... Där kunde man tänka sig några fotomodeller poserar litegranna i höstmörkret, eller varför inte i Midsommarklänningarna?
Kommentarer
Skicka en kommentar